thehorseheadunion.rocksverige.se
Den här sajten är en del av Zitiz

The Horsehead Union

Satan i gatan vad peppade vi var när vi tryckte in oss i vår opretantiösa audi o började ta oss i riktning Köpenhamn där torsdagens ribba skulle sättas medels THHU, Giesagöebbels, Don Fernando och ett lokalt danskt band vars namn började på black (minst). Efter en obligatorisk avstickare till salig Cliff Burtons minnesmärke (som numer inte kan stoltsera med hjärtslag men desto bättre med en fantastiskt utsökt THHU pin) sökte vi oss mot bron gud glömde. Efter ett par petitesser som t ex hastiga stopp med urinutgutelse i tanken i ett par mindre trevliga områden (se småborgeliga villaområden) samt det givna tjafset om hurvida det bör vara Judas Priest eller Bob Seger som ska dominera åkturen så kom vi till slut fram till Danska huvudstaden. Efter att ha parkerat på en ödsligt belägen parkeringsplats och konstaterat att vi under loppet av tre minuter sett fler kanyler i tillbörliga vener än vi sett under vårt gemensamma liv (källa saknas) valde vi att ställe bilen på ett lite lugnare område.NÄMLIGEN ISTERGARD!!! Nåja, prylarna var inpackade på spelstället och de andra banden började droppa inoch inom kort kunde vi slappna av något med hjälp av den danska nationaldrycken. Soundcheckade och törsten bortdrucken var de slutligen dags att lira. I vanlig manér sopade vi banan likt en vältrimmad curlinglirare. Allt från ofrivillig krabbgång till knägång kunde bevittnas. På hemvägen flög allt från personliga upplevelser till korvar i bilen. Eftersom Furious Ferenc valde att köra denna kvällen gjorde vi vårt bästa för att störa hans körning med tidigare nämnda upplevelser och korvar i siktområdet.  Fotnot: Vad som också bör nämnas är att det i afton var valvaka. Vi bidrog med ett enkelt val. Rock'n'roll eller dö. Valet är ganska simpelt. Alltså vann vi...det ser mörkt ut för Danmark.


The Horsehead Union södern blöder Tour

Satan i gatan vad peppade vi var när vi tryckte in oss i vår opretantiösa audi o började ta oss i riktning Köpenhamn där torsdagens ribba skulle sättas medels THHU, Giesagöebbels, Don Fernando och ett lokalt danskt band vars namn började på black (minst). Efter en obligatorisk avstickare till salig Cliff Burtons minnesmärke (som numer inte kan stoltsera med hjärtslag men desto bättre med en fantastiskt utsökt THHU pin) sökte vi oss mot bron gud glömde. Efter ett par petitesser som t ex hastiga stopp med urinutgutelse i tanken i ett par mindre trevliga områden (se småborgeliga villaområden) samt det givna tjafset om hurvida det bör vara Judas Priest eller Bob Seger som ska dominera åkturen så kom vi till slut fram till Danska huvudstaden. Efter att ha parkerat på en ödsligt belägen parkeringsplats och konstaterat att vi under loppet av tre minuter sett fler kanyler i tillbörliga vener än vi sett under vårt gemensamma liv (källa saknas) valde vi att ställe bilen på ett lite lugnare område.NÄMLIGEN ISTERGARD!!! Nåja, prylarna var inpackade på spelstället och de andra banden började droppa inoch inom kort kunde vi slappna av något med hjälp av den danska nationaldrycken. Soundcheckade och törsten bortdrucken var de slutligen dags att lira. I vanlig manér sopade vi banan likt en vältrimmad curlinglirare. Allt från ofrivillig krabbgång till knägång kunde bevittnas. På hemvägen flög allt från personliga upplevelser till korvar i bilen. Eftersom Furious Ferenc valde att köra denna kvällen gjorde vi vårt bästa för att störa hans körning med tidigare nämnda upplevelser och korvar i siktområdet.  Fotnot: Vad som också bör nämnas är att det i afton var valvaka. Vi bidrog med ett enkelt val. Rock'n'roll eller dö. Valet är ganska simpelt. Alltså vann vi...det ser mörkt ut för Danmark.